Vi har nu gått vidare från att fokusera på vårt första sinne synen (ansikte/ögon) till nästa, nämligen hörseln.
Som uppstart har vi i våra respektive grupper tittat på en bild på ett öra och då reflekterat över våra förkunskaper utifrån följande frågor: Vart sitter örat? Varför har vi öron? Det ledde till många spännande reflektioner:
De sitter på huvudet
För att vi ska kunna höra. Annars hör man inget.
Alla har två öron.
Utan öron hör man inte så bra.
En papegoja har inga öron. Här dom inget då?
Om man skriker högt kommer det blod från örat.
Örat har en form (pekar längs formen)
Man pillar i öronen. Då kommer det snor.
Om man skriker kan man tappa hörseln.
Jag fick ont i örat när jag var sjuk.
En del av vår planerade undervisning denna vecka innebar att gå på ljudpromenad i vårt närområde. Inför denna ljudpromenad skapade vi en ”ljudkarta” med bilder på ljud vi trodde att vi kunde höra i naturen.Den användes som stöd för att fokusera mot ljud. Självklart uppmärksammade vi också andra ljud längs vägen. Vi insåg tillsammans att vi behövde koncentrera oss noga på att att höra istället för att tänka på vad vi ser. Detta är vi alla överens om att vi behöver göra fler gånger.
Jag hör brum brum brum.
Lastbilen låter inget för den åker inte. Kanske den skulle sova.
Den låter inte för att den väntar på nån. Eller sover.
Jag hör voff voff voff, massor med voff.
Jag hörde en elbil! Som min pappa har.
Utöver ljudpromenader så har barnen också fått uppleva flera olika lekar där hörseln sätts på prov. Bland annat:
Med hjälp av appen ”Here Kitty” man kan gömma en virtuell katt som barnen sedan får leta efter enbart med hjälp av att höra jamande.
”Pomperipossa, Pomperipossa det hörs ett ljud under vår mossa” när denna ramsa sägs så göms vi alla som stenar. En kompis får en filt över sig, ska säga ”hej det är jag” och övriga funderar på vems röst de hörde.
Trevlig helg önskar Ida, David, Karin & Celebija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar